Rättvisa...?

"Glassbilen! Det är ta mig sjutton en sanitär olägenhet!"

Vi sitter i bilen på väg upp till Denia, i vår lilla Ford Fusion. Man åker som bekant ganska så mycket bil här i spanien, och uttalandet överst är bara ett av många som kommit fram under alla de otaliga mil vi har avverkat. Jag är inte riktigt säker på varför vi kom in på just glassbilen, men på tal om lastbilar och krokiga vägar så är det ganska så smalt, Twiggy-smalt typ (liksom. baa, assså, va, eller hur, öhh...)

Men det är inte detta som är poängen... Min käre mor drabbades i början av veckan av någon form av konstig hosta. Eftersom hon har allt ansvar, och dessutom är äldre än både mig och Helena, är det hon som har varit designated driver för hela resan. Hon har alltså suttit och kört, och hostat på mig i framsätet under alla dessa otaliga mil vi avverkat. Ingenting har hänt på en vecka, jag har klarat mig. Fram tills nu... 

I natt vaknade jag av en fot i ryggen och en mycket irriterad flickvän. "Sluta snarka då för faaan!!". Jag vänder på mig, och inser att jag inte kan andas genom näsan. Helvete... Törstig är jag åxå...

Under alla dessa dagar må man ändå säga att det har varit ganska skapligt väder.  Fram tills nu. Runt Kl. 07.00 imorse börjar det att tok-åska. Och nu snackar vi riktigt badass-medelhavs-sahara-sänkerallaskepp-smällerhögtrockarfettochluktarilla -åska. Och eftersom jag inte har kunnat andas genom näsan, har jag snarkat. Därför har Helena inte sovit någonting. Därför har hon sparkat på mig. Därför har jag inte sovit någonting. Därför är vi båda fruktansvärt förvirrade när mannen på taket börjar härja med blixt och dunder tidigt på morgonen. Därför har vi precis ätit frukost.  

Om man skulle säga att vi ska försöka suga ut så mycket som möjligt av denna sista dag i "solen" skulle det vara ren och skär lögn. Det åskar fortfarande. Vädret är grått och trist och det ösregnar. Kan man inte åka hem nu? Jag menar, dåligt väder känns ju bättre på hemmaplan, speciellt om man är lite krasslig. Så frågan är hur man spenderar resten av dagen, vi funderar på en Indiana Jones matiné. Om åskan inte kommer närmare förstås. Då får vi koppla ur allting, och jag kommer sitta här och längta efter linje 19 mot Hässelby Strand.