onsdag 8 april 2009
7 to 5, 7/11 och 76:an
Välkommen ombord det mediala TV-navets X2000! Här slussas varje dag de självutnämnt viktigaste människorna i Sverige till och från sin arbetsplats. Här kan man som "vanlig" människa få förmånen att stå och trängas bredvid samma person som har bestämt vad du skall skratta åt, när du trött som en utter på första vårdagen kommer hem från ditt tråkiga arbete.
Kapaciteten är oändlig; SL har bunkrat upp med extra avgångar och kan slussa mellan 2-4000 stressade individer till antingen Frihamnen eller Ropsten varje morgon.
Folk står på varandra, andas i nacken på sin granne, luktar fräsch parfym eller unken morgontrötthet. Fordonet kryllar av pretantioner, Rätt glas och bågar, Made In Italy, Limited Edition och Pris vid förfrågan. Men de finns också de gamla rävarna. De som hatar vad det som de en gång var med och byggde har förvandlats till. Dock kan man lätt känna igen dom med. Ovårdade skägg, stabila skor (som är fula, men ojojoj vad de är sköna!). Gamla attachéväskor, mobil från ´99 (komplett med polyphonisk ringsignal, Nokia Tune) och fiskarvästar som är bra att ha till alla prylar och pinaler. Jag skulle vilja hävda att dessa personer är de verkliga hjältarna. De är dom som fortfarande ser sitt yrke som ett hantverk, istället för det mest viktiga på hela jorden.
De står lugnt och koncentrerat, om än något buttra, bredvid prod-assen som vill göra karriär och dricka drinkar och mingla på galor. Medan en stressad producent (som är förbannad över att hon inte kom med bussen två minuter tidigare) sitter och öser ned anteckningar i ett körschema, står de lugnt bredvid.
Dessa rävar vet nämligen precis vad de skall göra idag. De kan alla ljussättningens principer och regler på sina fem fingrar. De vet exakt hur man bingar en kamera, inte för mycket, inte för lite. Den kunskap de besitter har gått från mästare till mästare, och bygger på lika mycket erfarenhet som resten av bussen har gemensamt.
De har fast jobb, och är mer intresserade av pension än snabba cash. Rakt upp och ned står de och andas någon form av förakt mot de övriga passagerarna, och detta förakt besvaras naturligtvis tillbaka av de andra karriäristerna.
Detta kommer att pågå ända tills att rävarna sakta men säkert börjar dra sig tillbaka. Kvar kommer att vara en hel buss full med uppstickare med vassa armbågar, och då kommer du inte att få plats, hur många extra turer SL än sätter in eller hur mycket du än tränger dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Du bloggar! Och gör det fantastiskt! Vad lycklig jag blir!
Skicka en kommentar