För ett mer eller mindre litet tag sedan:
Jag och mina poolerz slappar, chillar, hänger eller va fan det nu heter nuförtiden. "Min snopp får inte plats i hennes röv", säger en av kamraterna, och jag inser att jag inte alls har hängt med i vad det har talats om. "Va tråkigt. Beklagar...?", säger jag, och undrar fortfarande hur vi kom in på det här.
"Det är OK, mest synd att man inte kan vara lite kreativ", säger han. Jag är fortfarande inte med i matchen, därför väljer jag att inte säga någonting. Men jag kommer ihåg att jag tänkte "gnäll inte så mycket, tough shit, men så erevettulillegubbelibubben!".
Jag tror faktiskt aldrig att det blev några anala äventyr för den här gossen, just med tanke på de dimensions-problem som existerade. Men anledningen till att jag tar upp det nu är att min svärmor sa så här till mig: "Marcus, jag tror att du är fatalist!".
Och jag tror åxå det. Den här historien bjöd jag bara på, för att den kanske hade någonting med saken att göra. Och ni kanske läste den. Då är det bara så. Hänger ni med? Kanske inte, men vad spelar väl det för roll. Det har ju fortfarande hänt, och det förändrar ju inte hur ni ser på saken.
Som avslutning vill jag bara önska eder alla en välmatchande framtid!
