Trörr. Eller trött.

Jag har nog aldrig lovat att inte hänga ut någon i den här bloggen, har jag det? Nej. Alla som precis läst meningen ovan och känner en liten knut i magen kan vara lugna. Det här handlar inte om en person. Eller ja, rent tekniskt sett kan man säga att det gör det, dock ingen som jag känner. Vilket kanske är tur, för om så hade varit fallet  hade jag nog bitch-slapat honom. Hårt...

Jag talar naturligtvis om annonserna för Strömma Kanalbolag som sitter runt om i tunnelbanan bl.a. 

Vad i hela helvete är det frågan om!? Hur kan man, i sitt rätta sinne, ens överväga att som marknads ansvarig för det bolaget godkänna den annonsen de gått ut med? För er som inte har sett den sammanfattar jag kort:

Annonsen består av två bilder. Båda två föreställande en familj som ska likna medelsvensson. På bilden till vänster sitter familjen vid ett matbord på ett "lökigt" ställe och ser otroligt missnöjda ut. Pappan, som tydligen skall vara helt förtvivlad över att han, som hårt arbetande familjeförsörjare, inte har lyckats glädja sina bortskämda snorungar, utbrister i en tankebubbla(!) "Dom sa ju att dom ville äta ute...". 

På bilden till höger är det dock annat ljud i skällan. Familjen, som nu har fått en rejäl makeover i form av båstadkläder, nya frisyrer och leenden som sitter fasthäftade uppe vid öronen, står uppställda ombord på ett båt-däck. 

Pappa har kavaj med jeans, en outfit som signalerar "se på mig era förortsbor, jag kör en volvo", samt håller ett champagneglas i handen. Barnen, som nu har gått från helt vanliga ungdomar till MVG-studenter från Sigtuna, utbrister glatt i ytterligare  en tanke bubbla(kom igen...): "Snyggt jobbat farsan!".

Jag finner inga ord för hur dumt jag egentligen tycker att detta är. Måndagar i min värld är absolut ingen dålig dag. Faktum är att jag oftast tycker att det skall bli ganska så gött att ta på mig jeans och gå till jobbet. Hey, man kanske tar en kaffe på vägen, lyssnar på lite bra musik och kommer på bra idéer som man peppad som attan inte kan vänta på att genomföra. Sen rullar tåget in på T-Centralen. Efter att ha vandrat tvärs över perrongen för att byta till röda linjen får jag syn på detta missfoster till reklamaffisch. Hela helgen har jag försökt att förtränga min vrede mot dessa hemska människor som tyckte att det var en bra idé att släppa jävelskapet loss på de stackars oskyldiga människorna i Stockholms kommunaltrafik. Och helt plötsligt känns det som att jag kanske skall hoppa ned på spåret och vänta på att tåget kör över mig och gör slut på misären.

"Nej men Mackz, nu var du lite väl drastisk tycker jag..." kanske ni tänker. Jaså?

Tänk på hur mycket dessa talanglösa nollor fick betalt för att göra den här affischen. Och tänk sedan på hur pass mycket finare Du skulle kunna göra den, och vad du tjänar just nu. I min värld fungerar denna reklam just nu som symbol för allt skit som dagligen passerar igenom i vår mediala värld. Någon måste säga ifrån, på riktigt. Det är en omöjlighet att bibehålla samma kvalité när man drar ned på personal, tid och pengar. Vi har faktiskt ett ansvar vi som sysslar med någon form av kommunikation till svenska folket. 

Det är när sånt här inträffar som man undrar va fan det är vi håller på med...